Barn behöver få känna

Barn behöver få ha rätten till sina känslor. De behöver få känna. Alltid. Utan känslan av att vara fel. Barn behöver få ge uttryck för alla intryck. Och tillåtas känna det de känner. De behöver tidigt få veta att alla känslor är okej.

Barn behöver få utforska livet och de behöver nyfikna vuxna omkring sig. Vuxna som vill veta hur det är för just det här barnet. Här och nu.

Små barn har svårt för ospecifika ord som sedan, snart och vänta. De behöver få omedelbar bekräftelse. Det kan räcka med ögonkontakt och en gest för att känna: Jag är sedd. Min människa är här med mig. Jag är inte ensam med min upplevelse. Jag är inte övergiven. Jag tas emot. Jag är betydelsfull. Jag får vara som jag är.

Barn behöver få känna att de är i ett stödjande sammanhang under sin uppväxt. Ja, faktiskt flera. Barn behöver vuxna som kan ta emot deras känslor. Vuxna som är tillåtande till känslor. Vuxna som kan prata med dem om känslor, även när det känns svårt. Vuxna som visar att det är okej att prata om hur man mår. Oavsett hur man mår. Vuxna som bekräftar och ger ord (eller bilder) för att underlätta kommunikation och förståelse.

Barn behöver få möjlighet att utveckla en egen förståelse för sin kropp, sina tankar och sina känslor (och så småningom även för andras). De behöver vuxnas villighet att se, lyssna och bemöta. Utan värderingar och dömanden.

Barn föds med en inneboende kraft. En växtkraft, en livskraft. Låt oss värna om den kraften. Låt varje barn få växtnäring till sin kropp, sitt sinne och sin själ. Näring utifrån individuella behov. Utmaningar utifrån individuella behov. Stöttning utifrån individuella behov.

Det finns inte ett sätt som är rätt sätt. Och det finns inget rätt-vist i att behandla alla barn lika, när de är olika. 

Om vi kan tillåta våra barn att känna det de känner och vägleda dem i känslohantering, så kommer vi att ha fler både små och stora människor med tindrande stjärneögon och inre blomstrande trädgårdar - utan begränsande staket och murar.

Foto: Nina Larsson