Min inre resa - om att byta riktning
En stor del av mitt liv har jag känt mig otillräcklig, känt att jag inte duger som jag är. Jag har anpassat mig efter andra, varit så som jag tänkte att andra ville att jag skulle vara. Jag har haft ett perfektionistiskt tänkande och därför sällan varit nöjd med det jag har gjort eller hur jag har varit. Som jag har ältat! En inre kritisk röst har ofta sagt till mig att jag kunde ha gjort det bättre, varit bättre... Jag har jämfört mig SÅ mycket med andra. Värderat, bedömt. Känt mig liten, förkrympt. Inte bett om hjälp, fast jag har behövt. Jag har kämpat. Livet har inte känts lätt. Jag har haft en hel del ångest - mer eller mindre. Mycket oro och rädsla. Inget som jag direkt har pratat med andra om. I stället har jag försökt gömma mig bakom skyddande lager. Lager på lager. Till slut blev lagret så tjockt att det som behövde få komma in kom inte in. Och det som behövde få komma ut kom inte ut. Det blev för trångt i mig. Jag satt fast. Något i mig skavde. Jag mådde inte bra, kände mig nästan aldrig glad. Fast jag utåt sett hade alla förutsättningar att leva ett bra liv. Jag hade kört över mig själv och mina behov under så många år. Jag var tvungen att börja lyssna inåt.
Det var under pandemin som min egen inre resa började på riktigt. Efter att under många år ha läst alla möjliga böcker, inom området psykisk hälsa och personlig utveckling, och lyssnat på poddar blev det nu inte längre bara ord för mig, utan handling. Jag började gå i samtal. Jag gick olika digitala kurser och var på ett par retreat för Högkänslighet Sverige. Jag fick med mig olika "verktyg" och övningar och jag mötte likasinnade i en tillåtande miljö. Jag fick ta del av andras livsberättelser och upptäckte att jag inte var ensam om att känna som jag gjorde. Det krävs ett arbete för att förändra sitt förhållningssätt och gamla välbekanta tanke-, känslo- och beteendemönster och det krävs mod att sätta sig själv i främsta rummet och se till att man får det stöd och den hjälp man behöver. För mig tog det över 50 år! Men jag är så glad och tacksam för att jag gjorde det. Idag mår jag så mycket bättre i mig själv.
Att få sätta ord på det som känns med någon som lyssnar är så befriande och värdefullt. Min ledstjärna nu, min inre drivkraft och min riktning framåt, är att jag vill vara ett bidrag till andra på deras inre resa. Kanske för just dig. Jag vill att fler människor ska må bra och känna sig värdefulla. Därför har jag också skapat Ett eget rum - ett tillåtande utrymme där HELA du får plats. Där allt är okej, precis som det är. Där DU är okej, precis som du är. Och där du samtidigt får utforska nya perspektiv och förhållningssätt och varsamt växa i en riktning som känns rätt för dig.
Foto: Fanny Larsson