Närmare mig själv - mitt i allt
Hon kände sig mättad och uttömd på samma gång. Avskedet satt som en klump i halsen och de blandade känslorna vibrerade i hela kroppen. Egentligen behövde hon få gråta ur sig allt det som pressats ihop och nu tryckte på inifrån. Allt det som nu var redo att förlösas. Det var inte bara sorg. Det var också glädje och tacksamhet. Som det mesta i livet - en blandning av allt.
Hon valde i stunden att behålla sitt fokus på det som skedde i rummet. Hon påminde sig själv om det som hon lärt sig under en av meditationerna på det här länge efterlängtade retreatet. Nu är jag här. Här är jag nu. Här satt hon runt ett bord tillsammans med främlingar som blivit vänner, i närheten av ett slott i Bretagne. Omgiven av grönska och fågelkvitter. Hållen i en tillitsfull gemenskap. Hon ville behålla just den här stunden som en skimrande pärla av klarhet. En pärla bland andra pärlor i hennes allt längre halsband.
Hon kom splittrad och urvattnad med intentionen att komma sig själv närmare igen. Nu var det snart dags för avsked. Hon hade alltid haft nära till vemod, ända sedan hon var liten. Hon saknade de andra innan de ens var borta. Bävande inför allt det som väntade där hemma. Tillbaka till verkligheten. Hon fick påminna sig om att det här också var verkligheten. Eller var hela Frankrikeresan och retreatet för det kreativa livet bara något hon drömt om?
Här satt hon nu, mättad och uttömd på samma gång, med en växande kärleksfylld längtan i bröstet efter de där hemma. De som hon alltid skulle hålla närmast sitt hjärta. Hon skulle resa hem med ett lättare bagage än när hon kom. Med en stark övertygelse om att varje avslut också är en ny början.
Hon som är jag.
Foto: Nina Larsson
Jag är så tacksam för att jag har kunnat vara en del av det som Petra Nilsson (MasterYoga) och Sofia Sivertsdotter skapar. Båda är starkt lysande inspirationskällor för mig personligen och för min verksamhet i Ninas livlina.